Äger du dina ägodelar, eller är det ägodelarna som äger dig?

“När Jesus sa: ”Saliga är de som är fattiga i anden”, talade han om en annan slags fattigdom. Jag har alltid uppfattat fattigdom i de traditionella kloster- och ordenslöftena om fattigdom, kyskhet och lydnad som att man inte äger något. Inte att formen såg ut på ett visst sätt, men i ditt sinne var du inte ägande. Folk säger: Äger du dina ägodelar, eller är det ägodelarna som äger dig?

Jag tror att det finns många människor i världen nu, även i materiellt avancerade länder, som börjar ställa sig frågan. Är det jag som äger eller äger mina ägodelar mig? Arbetar jag och sliter jag för att försörja det jag äger, eller tjänar dessa saker i mitt liv Guds ära och min sinnesfrid? Det är en mycket intressant fråga att ställa sig själv. Tjänar symbolerna i mitt liv - symbolerna kroppar, bilar, hus och allt möjligt annat - Herren? Tjänar de min sinnesfrid, eller har jag blivit en tjänare till dem? Har jag blivit slav under en huslån? Har jag blivit slav under skuld? Till betalningar?” Jesus, ett budskap om Kärlek, David Hoffmeister

Häromdagen funderade jag på att skaffa bil. Men en bil är mer än bara ett fordon – den kräver pengar, underhåll och en större del av mitt liv. För att ha bil skulle jag behöva arbeta mer. Vill jag det? Nej. Jag vill leva i sammanhang där jag känner mig buren av Helige Ande, där mening och närvaro är min riktning. Jag vill inte ledas av behovet att betala för fler saker.

På jobbet känner jag mig inte ledd av Anden. Tvärtom! Även om jag har ett bra jobb som är meningsfullt känner jag mig inte på rätt plats. Men i EKIM-sammanhang är det lätt. Där finns vägledningen, friden, lättheten. Där känner jag mig lycklig.

Jag förlorade allt jag ägde i luktsmitta från möglet i mitt gamla hem. Jag bodde i ett vackert område, i en stor och ljus trea med snedtak. Sedan hade jag plötsligt ingenting. Vid sextio års ålder fick jag börja om i en möblerad etta, utan någonting som var mitt. Det var både smärtsamt och befriande.

Ju mer tiden går, desto tydligare ser jag friheten i det som hände. Det förändrade hur jag ser på ägande, hem och status. Ägande definierar mig inte längre. Det har glidit in i bakgrunden, medan något annat tagit plats i förgrunden – att vara ett kärlekens verktyg, att låta Anden leda. Jag ser klart nu: ägande gör mig inte lycklig. Men att leva i Andens vägledning gör mig lycklig.

Så, vill jag arbeta för att äga en bil? Nej. Vill jag arbeta överhuvudtaget? Nej. Jag vill leva där förlåtelse praktiseras och där frihet får vara det sanna målet. Är det rimligt? Är det ens möjligt? Jag vet inte. Just nu lever jag så, och jag mår bättre än jag någonsin gjort. Jag sover gott om nätterna, jag varvar ner, jag stillar mitt sinne och öppnar mig för Gud. Jag känner Hans närvaro genom mig.

Att leva i en lugn takt, i samklang med min inre vägledning, är läkande. Att leva utan kompromisser i integritet är läkande. Hur ser mitt liv ut om en månad? Jag vet inte. Men jag är nyfiken. Jag är öppen. Helige Ande, visa mig vägen! ❤️

Anna