Alla frågor!
Skammen att jag blir less på alla frågor
Jag avskyr en kollegas alla frågor. Jag skäms att jag avskyr hennes frågor.
Jag lägger på mig själv att jag borde ta emot hennes frågor med öppenhet. Istället känner jag mig ställd, attackerad, ifrågasatt, som om jag borde veta bättre än jag gör.
Jag ser att jag skyller ifrån mig när jag blir arg för att hon lägger tyngden på mig att veta.
Jag vet inte! Jag försöker förklara.
Upplever mig misstolkad och ifrågasatt. Jag avskyr. Skäms att jag avskyr. Ser hur jag skapar mer skuld genom att avsky mig själv. Vill fly.
Hjälp!
Jag överlämnar avskyn till Helige Ande, överlämnar skammen och hatet. Känner motvillighet i att överlämna attackerna. Tror att jag måste behålla attackerna för att skydda mig. Känner mig naken och sårbar om jag inte har kvar attacker. Förstår att det är min vilja att attackera som lägger bränsle på situationen.
Jag överlämnar attackerna.
Jag har rätt att gå undan. Jag har rätt att säga: “Jag vet inte.” Jag har rätt att säga: “Det passar inte mig.” Jag har rätt att gå min väg. Jag känner mig lättad.
Känner också att det finns mer att släppa taget om men det räcker för nu.
Jag blir alldeles vimmelkantig och förvirrad när jag släpper taget. Jag släpper taget om lagom mycket så jag inte trillar omkull.
Anna