Att inte ha bestämt sig
Vad betyder att “inte ha bestämt” sig i En Kurs i Mirakler?
Under en period gjorde vi rädsloinventeringar varje morgon kl 8 i EKIM tillsammans och läste då avsnitt 5 i kapitel 6 i Textboken som handlar om rädsla. Det finns en passage som säger att rädsla beror på att man inte bestämt sig.
Vad är det man ska bestämma sig för? Vad händer om man inte bestämmer sig? Vad händer när man bestämmer sig?
Vidare läsning i EKIM visar att sinnesträningen i Kursen gör oss angelägna om att låta Helige Ande besluta för Gud för oss så vi tar oss ur illusionen om tid och rum.
Att vara mirakelsinnad
Att bestämma sig, enligt En Kurs I Mirakler, är ett viktigt andligt val som den mirakelsinnade (den som praktiserar någon form av sinnesträning) gör för att inte längre dröja kvar i tidens bojor.
Tiden kan förspillas eller användas väl. Den mirakelsinnade använder tiden väl genom att ta emot att tiden görs ogjord genom förlåtelse. I glädje ser den mirakelsinnade att med varje tidkollaps närmar vi oss den slutliga befrielsen, där Skapelsen och Skaparen blir ett.
Att besluta för den sanna kärleken
När vi skjuter upp att bestämma oss förnekar vi vår Skapare och begränsar oss själva. Det resulterar i en konflikt mellan våra önskningar och våra faktiska handlingar, vilket ger upphov till rädsla och spänning. Att bestämma sig för det bättre sättet, att acceptera Soningen (förlåtelsen) och att släppa egots begär, öppnar vårt sinne för den Sanna Kärleken.
Engagemang i det eviga
Genom att ställa oss frågan "För vad?" i alla situationer kan vi inrikta våra ansträngningar mot vårt högre syfte och låta Kärleken tränga in i våra sinnen. När vi väljer att engagera oss i det eviga, befrias vi från egots distraktioner och låter vår framtid styras av den riktning vi bestämmer oss för.
Sammanfattning
Att bestämma sig enligt En Kurs I Mirakler är beslutet att inte vänta längre än nödvändigt på att befrias från tidens bojor. Att skjuta upp beslutet förnekar Skaparen, skapar konflikt, rädsla och anspänning. Genom att välja ett bättre sätt, acceptera Soningen och släppa egots begär, öppnas sinnet för Kärlek. Genom att fråga "För vad?" riktar vi våra ansträngningar mot ett högre syfte och släpper egots distraktioner. Att engagera oss i det eviga befriar oss.
Anna
Webbinar om vad att inte bestämma sig betyder i EKIM
Klicka här för att se webbinar om vad att inte bestämma sig betyder i EKIM: https://youtu.be/6D2_8Vj0424
Klicka här för att lyssna till webbinaret som podd: https://www.spreaker.com/episode/56367379
Nästa webbinar
Upplever du också En Kurs i Mirakler svår? Kolla in nästa webbinar här: https://subscribepage.io/JA375Q
För dig som vill läsa mer
T-1.V.2. Den mirakelsinnades grundläggande beslut är att inte vänta på tiden längre än vad som är nödvändigt. 2Tiden kan förspilla såväl som förspillas. 3Mirakelarbetaren accepterar därför med glädje tidskontrollfaktorn. 4Han förstår att varje tidkollaps för alla när- mare den slutliga befrielsen från tiden, i vilken Sonen och Fadern är ett. 5Likvärdighet inbegriper inte likvärdighet nu. 6När var och en förstår att han har allt, kommer inte längre individuella bidrag till Sonskapet att vara nödvändiga.
T-2.III.3 Det är endast en tidsfråga innan alla accepterar Soningen. 2Detta kan tyckas motsäga den fria viljan på grund av det oundvikliga i det slutliga beslutet, men så är det inte. 3Du kan uppskjuta avgörandet, och du är i stånd till ett oerhört förhalande, men du kan inte avlägsna dig helt och hållet från din Skapare, Som satte gränserna för din förmåga att felskapa. 4En fängslad vilja framkallar en situation som blir fullkomligt outhärdlig när den är som värst. 5Förmågan att uthärda smärta kan vara stor, men den är inte utan gräns. 6Så småningom börjar alla inse, om än vagt, att det måste finnas ett bättre sätt. 7Allteftersom denna insikt blir mer befäst, blir den en vändpunkt. 8Detta återuppväcker till sist det andliga seendet, och försvagar samtidigt inve- steringen i det fysiska seendet. 9Den alternerande investeringen i varseblivningens två nivåer upplevs vanligtvis som en konflikt, som kan bli mycket intensiv. 10Men utgången är lika viss som Gud.
T-2.VI.5 Rädsla är alltid ett tecken på anspänning, och uppstår alltid när det du vill står i konflikt med det du gör. 2Denna situation uppstår på två sätt: för det första kan du välja att göra saker som står i konflikt med varandra, antingen samtidigt eller efter var- andra. 3Detta leder till ett konfliktfyllt beteende som är outhärdligt för dig, därför att den del av sinnet som vill göra någonting annat är ursinnigt. 4För det andra kan du bete dig så som du tror att du borde, men utan att helt och hållet vilja göra det. 5Detta leder till ett konsekvent beteende, men medför stor anspänning. 6I båda fallen är sinnet och beteendet oförenliga, och leder till en situation där du gör det du inte helt och hållet vill göra. 7Detta väcker till liv en känsla av tvång som vanligtvis framkallar vrede, och det är troligt att det leder till projektion. 8Varje gång du är rädd, beror det på att du inte har bestämt dig. 9Ditt sinne är där- för splittrat, och ditt beteende blir oundvikligen oberäkneligt. 10En rättelse på beteendenivån kan flytta misstaget från den för- sta typen till den andra, men kommer inte att ta bort rädslan.
T-4.II.7 Egot lever bokstavligen på jämförelser. 2Likvärdighet är bortom dess fattningsförmåga, och kärlek till nästan blir omöjlig. 3Egot ger aldrig utifrån överflöd, eftersom det gjordes som en ersättning för detta. 4Det är därför som begreppet “habegär“ uppstod i egots tankesystem. 5Begär är mekanismer för “att vilja ha“, och är ett uttryck för egots behov av att bekräfta sig självt. 6Detta är lika sant för kroppsliga begär som för de så kallade "högre egobehoven". 7Kroppsliga begär är inte fysiska till sitt ursprung. 8Egot betraktar kroppen som sitt hem, och försöker tillfredsställa sig självt genom kroppen. 9Men föreställningen att detta är möjligt är ett beslut som kommer från sinnet, som har blivit fullständigt förvirrat när det gäller vad som verkligen är möjligt.
T-4.III.4 Du som identifierar dig med ditt ego kan inte tro att Gud älskar dig. 2Du älskar inte det du har gjort, och det du har gjort älskar inte dig. 3Eftersom egot gjordes på grund av att Fadern förnekades, känner det ingen lojalitet mot sin upphovsman. 4Du kan inte föreställa dig det verkliga förhållande som existerar mellan Gud och Hans skapelser på grund av ditt hat mot det själv som du har gjort. 5Du projicerar beslutet att separera på egot, och detta står i strid med den kärlek du känner för egot, eftersom du gjorde det. 6Ingen kärlek i den här världen är utan denna ambivalens, och eftersom inget ego har upplevt kärlek utan ambivalens, är detta begrepp bortom dess fattningsförmåga. 7Kärleken kommer omedelbart att tränga in i varje sinne som verkligen vill ha den, men det måste verkligen vilja ha den. 8Detta innebär att det vill ha den utan ambivalens, och detta sätt att vilja ha är helt utan egots “habegärsdrift“.
T.4.IV.3 När du är bedrövad, vet då att så behöver det inte vara. 2Nedstämdhet kommer av en känsla av att vara berövad någonting som du vill ha och inte har. 3Kom ihåg att du inte är berövad någonting annat än genom dina egna beslut, och besluta sedan på ett annat sätt.
T-4.V.6 Egot tror att det är en fördel att inte engagera sig i någonting som är evigt, eftersom det eviga måste komma från Gud. 2Evig varaktighet är den enda funktion som egot har försökt att ut- veckla, men som det systematiskt har misslyckats med att uppnå. 3Egot kompromissar med frågan om det eviga, precis som det gör med alla frågor som på något sätt berör den verkliga frågan. 4Genom att sysselsätta sig med ovidkommande frågor hoppas det kunna dölja den verkliga frågan, och hålla den borta från sinnet. 5Egots karaktäristiska beskäftighet med oväsentligheter är till för just detta syfte. 6Att sysselsätta sig med problem som utfor- mas så att de är omöjliga att lösa, är egots favoritknep för att för- hindra framsteg i inlärningen. 7Men den enda fråga som de som ägnar sig åt dessa avledande manövrer aldrig ställer är: “För vad?“. 8Detta är den fråga som du måste lära dig att ställa i alla sammanhang. 9Vad är syftet? 10Vilket det än är, kommer det automatiskt att styra dina ansträngningar. 11När du fattar ett beslut om syftet, då har du fattat ett beslut om din framtida insats, ett beslut som kommer att fortsätta att ha verkan såvida du inte ändrar ditt sinne.