Ego eller Helge: Sluta höra av dig till din vän
Jag hade "hållit på" med en vänskap länge. Jag hade tydliga förväntningar på hur vår relation skulle vara. Vi hade pratat om att vi ville ses hyfsat ofta, prata om vår kontakt med Gud och be tillsammans. Inget av det hände på flera månader. Det här är vansinne tänkte jag. Det här är ju en helig relation. Jag måste lösa det här.
Jag hör av mig med jämna mellanrum, berättar vilka dagar jag är tillgänglig den kommande tiden. Inget händer, hon kommer inte loss och min frustration växer. Projektionerna är i full gång. Jag anklagar antingen mig själv eller väninnan för allt möjligt. Livslögnerna visar praktfulla upp sig, en efter en. Du är ond, du är tråkig, du är självisk, du reder inte ut ditt liv.
“Men om du skulle släppa taget,” säger en röst.
“Jaha, nu är det egot som vill skapa ännu mer separation och förstöra vår vänskap,” tänkte jag.
Men den lilla rösten kommer tillbaka. “Knyt upp näven,” säger den.
Hm, de orden känner jag igen från älskade Björn Natthiko Lindeblad. Jag lyssnar och visst tusan är det Helge som pratar. Knyt upp näven och släpp taget.
Puh, så skönt. Att gå med Helge är aldrig som jag tror.