Ego eller Helge: var en suris
Ni vet de stunderna man beter sig som ett trotsigt barn. När allt är fel och man inte vet vad man vill. Allt är emot en och man är vrång och vresig.
I sådana stunder har jag tänkt “näe, nu går jag inte med Helge. Det här är fel och måste ändras.” Jag har känt skuld, att jag är dålig och sen har jag kallat på Helge för att lämna över.
På sistone har jag hört “var en suris, det är OK”. Först tänkte jag “Ha, visst egot! Jag ser dig nog, och att du vill hålla kvar mig i vrångheten”. Men jag undrade ändå, var det egot eller Helge?
Jag delade det här på ett av EKIM tillsammans morgonmöten för att kunna titta närmare på det och det blev snabbt tydligt:
Det är egot som säger att jag inte får vara sur, att den här situationen är fel, att jag är fel och behöver ändras.
Det är Helge som säger att det är OK att jag är en suris, att jag är OK och älskad oavsett vad. Låt alla ting vara exakt som de här, står det i lektion 268.
Tacksam för att synat egot och fått se ännu en glimt av den förlåtna världen.
/Pantea