Fem konkreta exempel på hur vi ger näring till rädslan för befrielse, med utgångspunkt i En Kurs i Mirakler

När vi är rädda för befrielsen kan vi omedvetet ge näring åt egots övertygelse att befrielse är fångenskap. Den rädslan yttrar sig som en förväxling mellan kärlek och kontroll, frid och förlust. Här är fem exempel som speglar fenomenet, tolkade med En Kurs i Mirakler som grund:

1. När vi klamrar oss fast vid smärtan för att undvika tomheten
Som en fågel i en bur som vägrar flyga trots att dörren står öppen, håller vi ibland fast vid vår smärta, skuld eller offerroll. Vi tror att smärtan definierar oss och att utan den skulle vi vara ingenting. Egot viskar att befrielse – att släppa taget om våra bördor – skulle lämna oss i ett vakuum av osäkerhet, utan identitet. Men smärtan är inte vårt hem, utan en slöja som döljer sann frid.

Ett konkret exempel kan vara Jonas och hans relation till sin mamma, Eva.

Under Jonas uppväxt hade Eva höga förväntningar på honom och kunde vara hård i sin kritik. Hon menade att hon ville hans bästa, men Jonas kände sig aldrig riktigt tillräcklig. Som vuxen har Jonas svårt att umgås med Eva utan att känna sig spänd och irriterad. Han tänker ofta på hur hennes krav har påverkat hans självkänsla och hur hon aldrig riktigt förstått honom.

Trots att Eva har förändrats med åren och uttryckt ånger för hur hon behandlade honom, håller Jonas fast vid sin smärta. Han tänker: “Om jag släpper det hon gjorde, betyder det att det var okej. Och om jag förlåter henne, vad finns kvar av mig? Vem är jag om jag inte är den som blev sårad?”

Varje gång Eva försöker nå ut och skapa en djupare kontakt, håller Jonas avstånd. Han säger till sig själv att han skyddar sig, men i verkligheten klamrar han sig fast vid sin smärta som en del av sin identitet. Han är som fågeln som vägrar lämna buren, rädd för vad tomheten kan innebära.

Vad Jonas inte ser är att smärtan inte är hans hem. Om han vågar släppa taget och möta osäkerheten i att förlåta och öppna sig för en ny relation till Eva, kan han upptäcka en djupare frid – en som inte längre definieras av det förflutna, utan av det han är innerst inne.

2. När vi förväxlar frihet med kontroll
Vi kan motstå befrielse genom att försöka behålla kontrollen över våra liv, relationer och framtid. Som en trädgårdsmästare som vägrar låta växterna växa fritt, håller vi fast vid planer och manipulationer, rädda att låta livet flöda utan våra instruktioner. Egot säger att om vi släpper kontrollen, kommer kaos att regera. Men den verkliga friheten – befrielsen – är att lita på Helige Ande som leder oss till en ordning bortom vår förståelse.

Ett konkret exempel på detta kan vara Johan och hans karriär.

Johan är en projektledare som alltid har varit stolt över sin förmåga att planera och kontrollera varje aspekt av sitt arbete. Han skapar detaljerade scheman, fördelar arbetsuppgifter och dubbelkollar allt som hans kollegor gör. Han säger ofta: “Om jag inte håller koll på allt, kommer saker att gå åt skogen.”

På grund av sitt behov av kontroll blir Johan stressad och utbränd. Hans kollegor känner sig ibland kvävda och önskar att han kunde lita mer på deras kompetens. En dag föreslår hans chef att Johan ska försöka delegera mer och släppa på kontrollen för att få en bättre balans. Men Johan känner motstånd. Han är rädd att om han inte har kontroll över varje liten detalj, kommer projekten att misslyckas och hans karriär att rasa.

Vad Johan inte inser är att hans strävan efter kontroll håller honom fången och hindrar både honom och hans team från att utvecklas. Om han vågar släppa taget och lita på sina kollegor – och på att saker kan falla på plats utan hans konstanta övervakning – kan han uppleva en ny frihet. Detta innebär att han inte behöver styra allt, utan kan låta saker flöda naturligt, vilket i sin tur kan leda till bättre relationer, kreativitet och framgång.

3. När vi söker frälsning i världen istället för i vårt sinne
Vi kan oavsiktligt förväxla befrielse med att uppnå något i den yttre världen – framgång, relation, eller status. Som en seglare som vägrar lämna hamnen för att havet ser hotande ut, söker vi trygghet i det materiella och tror att befrielse ligger i att "fixa" våra omständigheter. Enligt En Kurs i Mirakler sker befrielsen inom oss, när vi släpper tanken att världen kan ge oss något som vi redan har.

Ett konkret exempel kan vara Elin och hennes jakt på lycka genom sitt drömjobb.

Elin har alltid trott att hennes lycka ligger i att få ett prestigefyllt jobb inom ett stort företag. Hon har jobbat hårt, studerat, nätverkat och gjort uppoffringar i sitt privatliv för att nå dit. Hon säger ofta till sig själv: “När jag får det jobbet kommer jag äntligen att vara lycklig och känna mig fri.”

Till slut får hon jobbet, men istället för den befrielse hon förväntat sig känner hon sig snart stressad och otillfredsställd. Hon börjar tänka att det kanske är en högre position eller ännu mer framgång som hon behöver för att känna sig komplett. Hennes fokus ligger hela tiden på att “fixa” något utanför sig själv – sin karriär, sin status eller sina prestationer – i tron att det ska ge henne den frid hon söker.

Vad Elin inte ser är att den verkliga befrielsen inte ligger i något som världen kan erbjuda. Om hon vänder blicken inåt och börjar arbeta med sitt sinne, genom att ifrågasätta sina tankar, mönster och övertygelser, kan hon upptäcka att hon redan har den inre frid hon söker. Havet hon är rädd för att segla ut på är egentligen hennes egen inre resa, och det är där den sanna friheten väntar.

4. När vi rättfärdigar dömande av andra
Vi kan tro att vi skyddar oss själva genom att döma andra – att hålla fast vid gamla oförrätter, hämnd eller skuldbeläggande. Som en krigare som bygger murar runt sitt hjärta, tror vi att befrielse från våra sår kommer genom att hålla andra ansvariga för vår smärta. Men egot förväxlar försvar med trygghet och övertygar oss att förlåtelse är att ge upp makt. I sanningen är det bara förlåtelsen som befriar oss båda.

Ett konkret exempel kan vara Maria och hennes relation till sin syster Karin.

För några år sedan lånade Maria ut en större summa pengar till Karin för att hjälpa henne ur en ekonomisk kris. Karin lovade att betala tillbaka inom ett år, men det gick flera år utan att Maria såg några pengar. Istället märkte hon att Karin reste och spenderade pengar på annat, vilket gjorde Maria upprörd.

Maria började döma Karin hårt och berättade för andra om hur oansvarig och självisk Karin var. Hon tänkte: “Jag har rätt att vara arg. Hon svek mig, och det här är hennes fel.” Varje gång de träffades byggde Maria upp en känslomässig mur och höll fast vid sin ilska, vilket gjorde att deras relation blev stel och distanserad.

När någon föreslog att Maria skulle se på situationen med Karin tillsammans med Helige Ande för sin egen skull, kände hon motstånd. Hon tänkte att se med Helige Ande skulle innebära att hon släppte Karin fri utan att ta ansvar för sina handlingar. Maria trodde att hennes dömande skyddade henne från att bli sårad igen.

Men vad Maria inte insåg var att det var hennes eget dömande som höll henne fången, inte Karins handlingar. När Maria till slut bestämde sig för att se på situationen med Helige Ande – inte för Karins skull, utan för sin egen – började hon känna sig lättare. Genom att släppa sin ilska och skuldbeläggande upptäckte hon att hon inte längre var fast i smärtan, och deras relation kunde börja läka. Förlåtelsen blev inte en förlust av makt, utan en befrielse från det fängelse som dömandet hade byggt.

5. När vi fruktar ljuset mer än mörkret
Vi kan undvika att fullt omfamna vår sanna oskuld och helighet eftersom det kräver att vi släpper vår identitet som separata, små och bristfälliga. Som en vandrare som tvekar vid ingången till ett strålande palats, är vi rädda för att ljuset ska avslöja oss och visa att vi inte är värdiga. Egot säger att befrielse är att förlora oss själva, men sanningen är att vi i ljuset minns att vi alltid har varit hela.

Ett konkret exempel kan vara Sofias relation till sin egen kreativitet.

Sofia har alltid älskat att måla och har fått höra att hon har en unik talang. Hennes vänner och familj uppmuntrar henne att ställa ut sina verk eller börja sälja dem, men Sofia håller tillbaka. Hon säger att hon inte har tid eller att hennes konst “inte är tillräckligt bra”, men innerst inne känner hon något djupare – en rädsla för att kliva fram och verkligen bli sedd.

Sofia är inte rädd för att misslyckas, utan för att lyckas. Tanken på att hennes konst skulle kunna få uppskattning och lysa i världen gör henne obekväm. Hon tänker: “Vad händer om jag inte kan leva upp till förväntningarna? Om människor ser mig som mer än jag känner att jag är?”

Istället gömmer Sofia sig bakom ursäkter och håller fast vid en identitet av att vara “en som målar för sig själv”, för att undvika risken att behöva möta sin egen storhet. Ljuset av att verkligen kliva fram i sin helhet känns överväldigande och hotar hennes bekväma självbild.

Vad Sofia inte inser är att hennes rädsla för ljuset – att fullt omfamna sin potential och sin oskuld – håller henne tillbaka från sann frihet. Om hon vågar gå in i det strålande palatset och lita på att hon redan är värdig, kan hon upptäcka att det inte är skrämmande att bli sedd i sitt ljus, utan befriande. Hon har alltid varit hel och tillräcklig, och hennes rädsla för ljuset är bara egots illusion.

Insikt om befrielsens sanna natur

Rädslan för befrielse är en illusion som egot använder för att hålla oss i fångenskap. Befrielse är inte att förlora något vi värderar, utan att vakna upp till det vi alltid har varit. Genom att välja att släppa våra rädslor och bjuda in Helige Ande att leda oss, lär vi oss att sann frihet är en påminnelse om kärleken som aldrig lämnat oss – en kärlek som är vårt sanna hem.

I Kärlek,
Anna