Hon svarar mig inte

Jag tror jag gjort något fel

Hon svarar mig inte. Jag tror jag gjort något fel. Känner skuld. Hon är bättre än mig. Hon är så mycket mer andlig än mig. Jag är i ego. Hon är i Helige Ande. Jag är för mycket. Fel. Borde skämmas. Jag ska straffas av henne, avvisas och ignoreras.

Jag är för fokuserad på pengar och struktur. Jag är galen. Hon är rätt.

Jag ser hur jag slår på mig själv. Inget har hänt. Bara min förväntan om att få svar. Inget har hänt. Jag spinner i fria fantasier och varvar upp mig, felgör mig. Ändå har inget alls hänt. Jag slåss med mig själv i sinnet.

Jag förlåter sinnet som projicerar på henne att inte svara. Jag minns alla gånger hon inte har svarat och det har inte varit ett enda straff, bara hon som glömt.

Hon tillåter sig att glömma.

Jag känner förlåtelsen. Jag får glömma. Minns hur hon ville att jag skulle hålla en ännu tightare struktur när vi jobbade tillsammans. Jag var för slapp enligt henne. Eller hon var för slapp och projicerade det på mig.

Känner lättnaden, friheten, friden. Vi är ett och detsamma. Jag är förlåten. Jag är fri.

Anna