Jag är tacksam under min stund på Jorden

I min story är jag genuint tacksam

Pratar om att jag är tacksam men är jag genuint tacksam? Varför tvivlar jag på vad jag säger, jag tycker mig inte vara ovarsam med sanningen? Vad är det förresten, att vara tacksam – sant tacksam?

Så uttröttande med många frågor och så trött jag blir på att ifrågasätta. Så betyder att jag svarar på frågorna med irritation att jag inte är genuint tacksam?

Återberättar för mig själv det tillfälle då jag i ett samtal med min dåvarande chef sa att jag är så tacksam för de möjligheter som jag fått att utvecklas och göra karriär på min arbetsplats.
- Det har du ju gjort själv, svarade han.
Jag har trott att jag måste göra allt själv och tolkat det som hänt som en bekräftelse.

Det händer mig rätt ofta att jag känner mig klar med mina relationer och ofta händer det något som innebär något nytt som tvistar lite men inte förändrar i stort och som ger den energi jag behöver för att stanna kvar. Jag tänker främst på arbete och projekt och mindre på personliga men det kan nog även hända där när jag tänker efter. Vid ett tillfälle bytte jag lösenord på datorn och valde ett som innebar en förändring som jag önskade mig med kort perspektiv och det dröjde inte så länge så sattes den bollen i rullning och infriades. Så har jag trott att jag styrt förändring men nu har jag förstått att det finns en plan som jag inte känner till och det jag behöver göra är att lyssna för att förstå vilket nästa steg som jag ska välja är. För det och för vägledningen är jag mycket tacksam.

Så jag berättar många stories för mig själv och i en berättelse är jag tacksam.

Tacksam för den dag som jag vaknar och andas
Tacksam för den del av en dag då tankarna är vänliga
Tacksam för de stunder när ljuset lyser igenom
Tacksam för de små upptäckterna av lätthet
Tacksam för det stora och det lilla
Tacksam för alla relationer
Tacksam för den stund jag inte har glömt och i stället förlåtit
Tacksam för strimman av glädje
Tacksam för ett ögonblick
Tacksam för nu
Tack

Anita