Ego eller Helge: Åk till Machu Picchu

Jag tycker att det är ibland är svårt att veta vem det är jag går med, egot eller den Helige Ande (Helge). Speciellt när egot härmar Helge, tar form som glädje och inspiration när det i själva verket ligger brist och rädsla bakom.

I bloggserien ”Ego eller Helge” berättar jag om mirakler där jag synat det luriga egot.

---------*---------

“Och ni är alla välkomna till vårt center i Peru!”

Jag är på ett underbart andligt retreat och arrangörerna bjuder in oss till deras retreatcenter vid Amazonfloden.

Aldrig i livet, tänker jag. Total motstånd direkt. Jag skrattar åt tanken att åka till Peru och glömmer bort det hela. Men det är något (någon?) som pockar på. Det är som om själva retreatet kallar på mig. Jag fortsätter att ignorera.

En vän som var på samma retreat som jag ringer och undrar om vi ska åka till Peru tillsammans. Absolut inte, säger jag.

I ett samtal med mamma nämner hon att hon alltid drömt om att åka till Machu Picchu, som ju ligger i Peru. Jag berättar om retreatet för henne och tänker att hon aldrig kommer att vilja följa med. Jo, jättegärna säger hon!

Nu kan jag inte blunda längre och gör sinnets nivåer för att kika närmare på vad det är för motstånd jag känner för att åka till Peru.

Tanke: att åka till Peru

Känsla: stor rädsla och motstånd

Rädsla: att jag inte klarar av att planera resan och att något hemsk ska hända när vi är där

Livslögn: att jag inte är handlingskraftig och att världen är ond

Längtan: att slippa åka nånstans och därmed slippa planera och ta ansvar.

Jag ger villigt upp livslögnerna att jag inte är handlingskraftig och att världen är ond. Jag släpper taget om längtan att slippa åka nånstans och därmed slippa planera och ta ansvar.

Jag ser tydligt att här finns mycket i sinnet som kan läkas. Mycket att förlåta.

Nu då? Vad händer nu? Varför ska jag åka dit? Vad kommer att hända där som kommer att ge mig lycka och frid? Egot är igång, vill skapa sig en bild av framtiden och planera.

Jag får inga svar, bara en varm hand på ryggen som mjukt leder mig framåt. Ena dagen kikar jag på flyg, andra dagen på inträdesbiljetter till Machu Picchu, tredje dagen laddar jag ner språkappen Duolingo och börjar lära mig spanska. Allt är så oväntat och inte alls som jag trodde. Helt klart Helges vägledning.

I skrivande stund är det protester i Peru och flygplatserna är stängda. Det ska bli spännande att fortsätta lyssna på Helges vägledning.

Pantea