Magi som drivkraft

MAGI - placebo eller DRIVKRAFT

Med ett stort beroende av att känna adrenalinet susa i öronen har jag sökt kickar – nytt ska det vara, fort blir jag uttråkad och rastlös. Känslan av magi är drivet, pulsen, det som bekräftar att jag lever och är meningsfull. Meningsfullt har ett värde, utan mening är bortkastat. Livet är för kort för att vara meningslöst, fyll på mer mer magi. I mitt handlar det inte om en massa fina grejor, hmm möjligen snygga dyra bilar, men mest upplevelser.

När vi en morgon i EKIM-gruppen kom in på magi och vad det betyder protesterade min inre röst högljutt. Vilket struntprat, det är väl solklart att solupp- och nedgångar med vackra färger behöver måla min värld för att jag ska känna att jag lever. Att trampa i ett långsamt färglöst landskap är inte liv, fort fortare ska det gå och vinden ska kännas i håret.

När det gått ett år slöts cirkeln och började om igen. Tänk att jag läst samma bok i ett helt år, mitt ego ropar högt att "Nu är du uttråkad, du måste göra nåt nytt"! Magi kom tillbaka i texterna och jag minns den morgonen då jag hörde den inre rösten tala om att magi är som att ta ett sockerpiller. Placebo. Det spelar ingen roll om det är en solnedgång eller en regnig dag, om jag dammsuger eller målar en tavla eller om jag letar efter nya kickar. Det är hur jag förhåller mig som ger mig min goa glada känsla och att tro att jag behöver soluppgången är som att mata mig med sockerpiller.

Inte vill jag leva med en illusion heller! Men så det kittlar att jaga nya saker och upplevelser, när våren kommer och allt känns nytt och fräscht vill jag börja om igen. Så fint det är att kunna skifta om och lägga undan placebon utan bli uttråkad. Bara acceptera det sanna i nuet.

PS. Det är ändå lite magi, ljuvligt menar jag, när våren kommer och jag kan unna mig en cykeltur kommer för att känna vinden i håret och känna mig uppfylld här och nu.

Anita