När Kursen fann mig

När Kursen fann mig

En Kurs i Mirakler kom till mig 1993, på min trettioårsdag. En kollega lade boken i min hand, och jag minns tyngden i den – både fysisk och symbolisk. Jag öppnade och försökte läsa, men texterna kändes klara och samtidigt förvirrande. Jag stötte bort dem, gång på gång. Arbetsboken med sina övningar skrämde mig ännu mer. Vad skulle hända om jag verkligen tog på allvar att inget jag ser betyder något?

Så jag la undan boken. Men jag märkte snart att något hade börjat ändra riktning. Det var som om boken hade planterat ett frö i mitt sinne. Jag började höra en röst inom mig, först nästan ohörbar, sedan allt tydligare. Den ledde mig till saker jag inte själv hade kunnat planera.

En sådan gång var i början av 2000-talet. Jag arbetade då som projektledare på ett stort telekombolag. Arbetsdagarna var fyllda av möten, deadlines och effektivitet – men mitt inre var rastlöst. Så kom vägledningen: ”Utbilda dig till coach.”

Jag tog upp frågan med min chef, som direkt sa nej. Utbildningen var för dyr, för tidskrävande, för osäker. Men för mig var det ingen fråga. Det var inte ett alternativ att låta bli. Jag sa att jag skulle gå utbildningen oavsett. Min chef, som kanske såg min beslutsamhet, gick med på att låta mig vara ledig och till och med bekosta resor och boende – om jag själv stod för kursavgiften.

Så blev det. Jag gick utbildningen och lämnade så småningom min anställning. Ett år senare blev jag rekryterad som lärare i coachning, och det var där något helt nytt började ske.

När jag undervisade märkte jag att jag sa saker jag inte visste. Orden bara kom. De bar en visshet som inte kändes som min egen. Först blev jag förvånad och till och med rädd – hur kunde jag berätta om sådant jag inte visste? Men samtidigt fanns där en trygghet, som om jag blev undervisad genom mig själv.

Min handledare kallade det intuition, och det ordet kändes lättare att ta emot då. Men längre fram förstod jag att det var Helige Ande som talade genom mig. 2004 blev det tydligt: rösten var inte längre bara antydningar utan en stadig närvaro som jag kunde lita på.

Kursen hade alltså redan börjat undervisa mig, långt innan jag vågade öppna den på riktigt. Jag försökte springa ifrån den, men den fann mig.

Ur boken Lev i inspirationend flöde av Anna Åberg