När någon annan talar om vad som är rätt ...

Kalle skriver mig på näsan

Kalle skriver mig på näsan och berättar för mig vad jag ska köpa, vilka blommor vår vän vill ha på sin födelsedag. En sådan liten sak! Blommor åt en vän! Det är ingenting. Varför kan jag inte bara köpa de blommor han säger åt mig att köpa. Vem är jag att tycka annorlunda? Varför bryr jag mig om att bli tillsagd om vad jag ska göra i en sådan liten sak?

Jag blir arg. Ifrågasätter varför jag blir arg för en sån löjligt liten sak? Det spelar väl ingen roll vilka blommor vi köper?

Känner skuld. Hur kan jag tycka att jag vet bättre? Vet Kalle bättre? Vem av oss känner vår vän bäst? Jag ifrågasätter och skulden växer.

Arg igen. Han vet inget! Han bara misstolkar och vill ha rätt. Eller?

Skuld igen. Jag kanske inte vet något. Jag Bara misstolkar och vill ha rätt? Eller?

Det finns igen väg ur detta! Jag sitte fast i pendeln mellan vrede och skuld. Skuld och vrede.

Då minns jag. Det är rätt! Jag kan inte ta mig ur vreden och skulden själv. Helige Ande, Rösten för Kärleken, vet och kan ta mig ut ur fängelset jag byggt själv.

Jag överlämnar vreden till Helige Ande. Jag förlåter mitt sinne som projicerar på Kalle att attackera mig. Jag förlåter mig som vill attackera Kalle.

Jag slappnar av. Svarar Kalle att jag köper blommor av vår väns favoritleverantör av blommor och inte snittblommor utan krukväxter. Jag attackerade inte, försvarade inte. Följde bara lugnt den vägledning jag kände från Helige Ande, som alltid minskar rädslan. Känner friden. Känner tacksamheten.

Anna