Om att avsky och skämmas över det
Jag avskyr
Jag avskyr när hon bara snackar på. Det är bara snack, utan substans. Bara för att få uppmärksamhet, tar bara plats. Jag känner skuld för att jag dömer. Känner mig som en dålig människa för att jag dömer. Tänker att jag borde mot henne.
Nej! Jag vill inte vara snäll!
Jag avskyr att vara snäll för att skydda mig mot min egen skuld, andras skuld, min tänkta skuld från andra.
Jag ser hur jag använder henne för att projicera skuld genom henne på mig.
Jag behöver inte vara snäll och jag behöver inte straffa heller. Jag ser på alla i rummet och tänker “jag älskar dig” till alla. Oavsett vad hon säger, inte säger, tar upp tid eller inte så kan jag ge mig själv tillåtelse att älska.
Ja, jag kan till och med älska henne. Jag känner hur jag slappnar av, älskar och hon slutar prata.
Anna