Kan jag skriva även om jag inte har nåt att säga?
Kommer någon att vilja läsa när jag snurrar runt min egen kotpelare
Invändningarna smög sig på när jag skulle börja skriva och jag hittade tusen miljoner andra saker att göra i stället. Till och med att dammsuga, som jag egentligen inte alls vill göra. Intressant att se hur jag lyckas vrida mig undan i allsköns piruetter och samtidigt lyssna till rösten som säger att jag förmodligen inte kommer att få ihop en endaste rad. Och om jag lyckas skriva nåt kommer det att bli helt ointressant för alla andra.
Mycket intressant är det att se att jag inte tror på att skriva om inte det finns potential att bli en storsäljare. En bok ska läsas av många. En blogg ska följas av ännu fler. Annars kan man lika gärna låta bli. Ett försök utan respons är ett misslyckande. Och det går ju inte för sig, att bli misslyckad. Att missa lyckan.
Så kom jag i alla fall igång! Det bästa med att jag skriver är att jag ger mig själv en chans att släppa på prestationen och läka. Att låta tangenterna knattra fram mina innersta svagheter och överlämna dem. Mina texter är mina frågor och jag lyssnar efter svar. Kanske väcker det en fråga i dig och kanske får du ett svar.
Det skulle vara roligt att inspirera och bli läst men målet är att bli helad. Tillsammans gör vi jobbet. We are one.
Anita