Ego eller Helge: släng de hembakade kakorna du fått
En vän körde förbi för att lämna av ett hundkoppel jag behövde låna. Och fick även jag en påse hembakade kakor. Jag kände redan skuld för att hon kört hela vägen ut till mig trots att hon redan hade en stressig dag. Och nu fick jag även kakor. Jag som inte hade ordnat nåt till henne, tänkte jag och kände hur det högg i magen. Jag såg mina projektioner och skulden. Jag lämnade över allt till Helge och såg nu den tacksamhet jag kände för hennes vänlighet och kärlek.
Jag slänger mig över kakorna och smakar. Nej, jag tycker inte att det är så gott, jag kommer inte att äta dem. Jag får en tanke på att slänga dem. Näe, det kan jag ju inte göra! Så gör man bara inte. Min stackars väninna som lagt ner så mycket tid och kärlek.
Jag får ännu en vänlig knuff - jo, släng dem.
Jag lyssnar och slänger kakorna. Och det är en sådan kärleksfull handling. Jag blir överraskad över den mjukhet jag känner där de åker ner i komposten. Jag känner otrolig kärlek till min vännina, till kakorna och till mig själv.
Wow, tänker jag, Helges vägledning är alltid överraskande och aldrig som jag tror.
Kärlek från Pantea