Vad betyder: "Innan mirakelarbetare är redo att ta sig an sin funktion i den här världen, är det nödvändigt att de till fullo förstår rädslan för befrielse"?

I En Kurs i Mirakler, kapitel 2, avsnitt 5, första stycket, får vi lära oss att det är nödvändigt att se och till fullo förstå rädslan för befrielse för att kunna kliva in i vår funktion som mirakelarbetare. Marianne Williamson uttryckte det, i citat från boken A Return to Love: Reflections on the Principles of “A Course in Miracles” så här: vår största rädsla inte är att vara små eller otillräckliga, utan att vi är gränslösa, heliga och oändligt älskade av Gud. Att förstå rädslan för befrielse är att konfrontera paradoxen som ligger djupt inom oss: vi fruktar inte mörkret lika mycket som ljuset som kan avslöja vår sanna identitet.

När vi ser världen genom egots lins, håller vi fast vid en identitet byggd på separation – en falsk berättelse om brist, skuld och kamp. Befrielse, att återvända till sanningen om oss själva, innebär att ge upp den identiteten. Det är som att stå vid kanten av en djup, strålande ocean och tveka att hoppa, för att vi har vant oss vid att leva i en öken av isolering.

Rädslan för befrielse uppstår därför ur egots sista försvar: tanken att om vi släpper våra illusioner, kommer vi att förlora allt vi känner till. För egot är befrielse död – en förlust av kontroll och separata jag. Men för det rättsinnade sinnet är befrielse återkomsten till frid, förening och sann kärlek.

Symboliskt uttryckt

Att förstå rädslan för befrielse är som att inse att vi har hållit fast vid en tung sten som vi trodde gav oss trygghet, när den i själva verket drar oss ner i djupet. Mirakelarbetaren, när vi vill leva mirakelsinnade och praktisera förlåtelse, måste våga släppa stenen och lita på att Helige Ande bär oss uppåt, mot ljuset där vi hör hemma. Det är en övergång från ett liv av kamp till en dans av kärlek och tillit.

Praktisk tillämpning

Som mirakelarbetare innebär det att acceptera rädslan utan att döma den. Vi lär oss att inte fly från våra motstånd eller försöka övervinna dem genom egen kraft. Istället stannar vi i det Heliga Ögonblicket och låter Helige Ande omtolka vår rädsla som en inbjudan till frid. Endast när vi till fullo har erkänt och släppt rädslan för ljuset, kan vi bli rena kanaler för mirakler och dela den befrielse som vi själva har upplevt.

I ljuset av denna förståelse, blir mirakelarbetarens funktion, förlåtelsen, inte en börda utan en glädjefylld påminnelse om det eviga ljuset som lyser inom oss alla.

I Kärlek,

Anna